måndag 29 april 2013

Gender defender

Just nu pågår ännu en genusdebatt i ett forum på Facebook. Varje gång jag deltar i genusdebatter blir jag förbannad. Förbannad på mig själv för att jag aldrig lyckas sätta ord på precis vad jag tycker, tänker & känner. Förbannad på motståndarna som bara kommer med märkliga argument som inte har nånting med genus att göra. Om man nu ska ge sig in i en debatt, så kanske man ska se till att vara lite ytligt påläst först? Annars får man t.ex. människor som mig att höja på ögonbrynen & tänka tankar som "Hoho, har hissen gått ända upp eller!?"

Jag gav precis ett par personer rådet att Googla "sex" & "gender" för att kanske få en liten uppfattning om vad genus handlar om.

Genusdebatten är något oerhört intressant. Som feminist har jag alltid stått upp för mig själv som kvinna. Jag har aldrig hatat män (som många tycks tro att feminister gör) utan bara varit för att jag som kvinna ska ha samma rättigheter som en man. Jag vill inte behöva känna att jag har andra förväntningar på mig än vad en man har (även om så fortfarande är fallet i många, många avseenden). Jag har lixom alltid haft tanken att "vi alla är ju människor".

Så, vad handlar genus om då?
För att dra det riktigt snabbt, så handlar det inte om att sudda ut kön, utan könsroller. Normer talar om för oss att, utifrån vilka genitalier vi har, har vi skiljda intressen & egenskaper. Redan från start. Men är det verkligen så då? Det är svårt för mig att svara på, eftersom jag inte är någon vetenskapsman eller nån mästare på biologi. Kanske finns en del medfödda egenskaper hos endera kön, som skiljer sig från det andra. Men inget av detta eventuellt medfödda ska väl få styra huruvida en kvinnas lön ska ligga lägre än mannens? Eller hindra henne från rösträtt? Hindra barn från att bära vilka kläder de vill eller bli annorlunda bemötta? Detta är normer & normer för mig är nonsens.

Genus däremot, är för mig frihet. Att låta var människa vara precis som hen vill.
Ni har säkert hört någon skratta lite lätt & utbrista "Nämen, hon blir nog en riktig pojkflicka!". Vad är en pojkflicka? En liten människa med snippa som råkar besitta de egenskaper & ha de intressen som enligt normer passar in på en liten människa med snopp? Ja, ungefär så.
Tänk om vi bara kunde visa hänsyn & respekt för allas olikheter? Inse att vi kan göra jorden till en mycket större & trevligare plats om vi bara kan se utanför oss själva.

Tyvärr finns det fortfarande en hel drös med människor som har förlegade åsikter, som tycker att vi ska "låta saker vara som de är". & så finns det en hel drös med människor som skriker & gormar över genusdebatten & ordet hen (som faktiskt inte är något annat än ett ord...). Jag undrar varför folk motsätter sig att låta människor vara människor, vuxna vara vuxna, barn vara barn. På sina sätt.

Handlar det om rädsla? Rädsla för förändring? Tål att tänkas på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar